EmmaLindskoug

Detta blir nog dagens/kvällens/nattens godnatt-inlägg.

Känner mig oviktig. Kanske inte för min familj (till min familj räknar jag mamma, låtsaspappa, syster och broder), men för utomstående (vänner, pappa..). Jag vet iallafall att jag alltid har min familj, och vissa vänner bryr sig faktiskt, men de kan fortfarande inte finnas där alltid. Alla lever ju sitt eget liv, t.o.m. min hund. Alla har sina egna behov, vilket gör att man får sköta sig själv, skylla sig själv..

Saknar att ha ett förhållande. Då hade jag alltid Honom att vända mig till. Men jag får väl bli kristen eller något. Då har jag ju en ny "Han" som kan finnas vid min sida. Får fundera på det.